Jag tycker fildelning är endast positivt så länge det är lagligt. Och om man delar så får man ut mer av det! Frågan är bara hur. Nu har skolledningen på min skola nosat upp Microsofts "Innovativa Skolprogrammet", och det vore intressant att höra om någon bloggläsare har något att berätta om det. Kurs- och bloggaktivitet har för min del fått stå tillbaka den senaste tiden. I stället har desto mer hänt inom skolans Comeniusprojekt, i vilket jag är involverad. Elever och lärare från Rinmangymnasiet har träffat sina partnerskolor i Österrike. Livslångt lärande - JA!
Nu har jag gjort en podcast som innehåller en presentation av mig själv. Jag gjorde en intervju med Christoffer Henriksson, 16 år, från Lerum och frågade honom lite om hur han använder datorn i skolan och hemma. Vi hade 35 mil emellan oss, men tekniken röjde de geografiska hindren. Jag bad honom helt enkelt att också ladda ner Audacity, som vi sedan spelade in i. Vi hade telefonen till hjälp för att höra varandra och sen skickade han över sitt spår via chatten och jag mixade ihop vårt samtal. Pröva gärna Christoffers glosövningsprogram WordPractiser, som omnämns i podcasten. Det är gratis att ladda ner och använda. Han vill gärna ha synpunkter på programmet. Jo, någon gång ska jag nog låta mina elever få förmedla vad de lärt genom att låta dem göra podcasts. Att ha ett brett register av olika redovisningsformer är viktigt för individualisering och inte minst för nöjes skull! Ett praktiskt exempel på podcasts är dessa lektioner i engelska att ladda ner. Två bröder (jag tror de kommer från Australien) boende i Kina, lär ut engelska på ett personligt sätt. Lektionerna är i mp3-format och man kan ladda ner textmaterial till varje lektion som brukar bestå av en dialog.
Att kunna samla och även dela med sig av bokmärken (länkar) på nätet är en nätkultur som jag inte tidigare kommit i kontakt med, men som jag förstått har en del användingsområden efter att ha skaffat ett konto på bokmärkestjänsten Delicious, en del av Yahoo. Att slippa förlora sina inlagda favoriter på jobbets dator då den måste ominstalleras är inte så dumt. Via internet kan jag nu alltid ha tillgång till mina bokmärken oavsett vilken dator jag är vid. De bokmärken som kräver inloggning lät jag vara privata och visas inte för andra. När jag sökte bland de taggar som andra angett för sina bokmärken fann jag bland annat denna sajt för simulationer online, framför allt inom biologi, fysik och kemi. Sökning i Delicious ger mig förmodligen lite annat sökresultat och andra länkar än om jag skulle sökt via en vanlig sökmotor, bland annat tack vare taggningen, vilket är en tidsvinst när man är ute efter något speciellt.
För att lära mig redigering i Wikipedia ändrade jag just den redan befintliga artikeln om Rinmangymnasiet. Jag la bland annat till att skolan är uppkallad efter Sven Rinman. Jag tog bort några skrivfel och la till en länk till en webbsida (NV-guiden) som några elever gjorde för ett par år sedan som handlar om NV-programmet och Rinmangymnasiet. Jag hade velat lägga till en bild på skolan också som jag tagit själv, men då måste man först ladda upp den på wikipedias egen sida för mediafiler Wikimedia Commons där den ges rätt licens. Eftersom jag inte tror att det vore särskilt svårt men tidskrävande, valde jag i stället bort det momentet. Om någon vecka återgår jag till sidan jag redigerade för att se om någon ytteligare redigering skett efter min. Wikipedia är en självklar källa för information både för mig som lärare och för mina elever. Det finns både för- och nackdelar med att materialet är öppet för vem som helst att redigera. Fördelarna är att massor av information kan rymmas inom samma kanal och att de som är "experter" på sitt lilla område kan bidra. Naturligtvis finns alltid risk för desinformation, alltför stark subjektivitet, smygreklam eller helt enkelt vanliga sakfel, men detta faktum ger oss lärare ett ypperligt tillfälle för handledning inom källkritik för våra elever som ska använda informationen. Dessutom gör det stora antalet användare av Wikipedia att det rent felaktiga inte blir särskilt långlivat.
Jag använder redan filmer från youtube i min undervisning. Det är nästan så att man under vissa kursmoment får hålla igen så att inte eleverna tror man fastnat. Min favorit hittade jag ju givetvis inte nu, men den här är nästan lika bra. Det är en animation över hur det ser ut inne i cellen då den skall dela sig. Med lite musik tycker jag mitosen blir riktigt spännande! Inom mitt ämne, biologi, har jag kunnat hitta många bra filmer som hjälper till att beskriva detaljer i ämnet. Den här filmen förklarar hur man med hjälp av ett stäktträd analyserar på vilket sätt som en sjukdom eller en egenskap ärvs. Fördelen med Youtube är att materialet är offentligt och lätt att nå för alla utan speciella inloggningar. Visst, sen finns det ju en massa goja också, men jag ser inte det som ett problem för undervisningen. Det är mer ett problem för individen. Det skulle naturligtvis vara spännande att låta elever producera egna filmer i undervisningen. Min erfaranhet hittills gör mig dock alltid skeptisk och jag avråder oftast elever när de vill göra en film. Mycket av uppgiftens innehåll och syfte tappar i kvalitet p g a att för mycket tid och kraft läggs på det prakiska och det tekniska. Så har jag då också skaffat ett youtube-konto och laddat upp en film.
Filmen tog nästan en timme att ladda upp och minst lika lång tid för att bearbetas. Men det skall bli kul att se om mitt flitiga taggande av filmen kan få upp besöksstatistiken. Jag tog wikipedia till hjälp så att jag kunde skriva in flera olika ord på olika språk som anknöt till filmen. I Youtube kan man klicka på "insikt" till sina egna objekt som man har lagt upp. Där finns mer detaljerad information om vilka som tittar på mina videoklipp och var de kommer från. Det skall bli kul att följa upp.
Jag har visserligen inte kommit till avsnittet om lärmiljöer eller lärplattformar i kursen, men denna artikel var intressant och tänkvärd. Artikeln är från 2008. Skolor är väl inte den kundgrupp som kan betala de allra dyraste lösningarna och det kanske är en av förklaringarna till att lärplattformar inte alltid kan tillmötesgå den pedagogiska verksamhetens krav. Eller kan de?
Jag har tidigare i bloggen nämnt att en klass bland mina elever bloggar under ett pågående grupparbete inom temat energi och miljö. Det är ett samarbete mellan kurserna samhällskunskap A, naturkunskap A och datorkunskap. Det är första gången som jag och min kollega låter dem blogga, och hittills har vi och eleverna varit positiva. Vecka 9 är det dags för deras muntliga redovisningar med powerpoint som stöd. Vi kommer att utvärdera arbetet och det skall bli intressant vad eleverna har tyckt om detta. De vill ju gärna att andra läser deras bloggar, så här kan du hitta dem. (Jag länkar till vår klasshemsida, där finns alla deras länkar.)
Frågan ställdes om varför lärare tenderar att hålla inne med det pedagogiska digitala material de producerar. Ja, om det är sant så är jag säkert en av de hopplösa lärarna. Jag kan i stressen surfa in på lektion.se för att se om jag kan hitta ett uppslag som passar just det jag skall göra om 5 minuter... och sen blir det inget återkast. Riktigt dumt, javisst. För jag är verkligen den som tycker vi ska dela med oss. För min del finns det två orsaker till att jag ännu ej lagt upp något material på t ex lektion.se. Mycket av det jag sätter ihop av uppgifter till elever är redan "stulet" material från alla håll och kanter, men min egen blandning. Jag kan ju inte lägga ut sådant som inte är mitt och skriva under att det är mitt. Därtill har jag dekorerat mina uppgifter med allehanda copyrigh-klassade bilder, så jag skulle behöva bearbeta dem rejält före en allmän publicering, och då skulle de bli riktigt sterila och tråkiga. Sen tror jag självförtroendet bakom mina egna uppgifter inte är tillräckligt bra, så det tar emot. Det skulle ju dock kunna bli bättre.
Nu kan jag föreslå för mina elever var de kan hitta precis rätt bild som skulle beskriva deras arbete på bästa sätt. Samtidigt kan jag berätta att man alltid måste ta reda på om bilden får användas till det de tänkt. Hur man hänvisar till bildernas upphovsman var dock lite knepigare. Gör jag rätt när jag hänvisar så här? Bilden ovan föreställer Eskilstuna och finns på www.flickr.com eller
Jag har just avslutat mitt lilla chat-experiment som föll väl ut. Härmade min kollega som hade utlovat chatt med elever på MSN före prov och jag tänkte att jag får väl inte vara sämre... Några elever nappade och fick nog ett och annat frågetecken utrett. Chatten gav andra dimensioner än vad som oftast blir möjligt i klassrummet tyckte jag. Några deltar aktivt och några är med och "lyssnar" och tar del av det som verkar intressant. Extra bra blir det när eleverna börjar diskutera med varandra i chatten. Lite komiskt var det allt när man i en chatt skall försöka reda ut hur kromosomerna placerar sig beroende på vilken sorts celldelning det är...Men då finns ju ritverktyget, som en elev lärde mig använda. Vad vore vi utan elever?
Jag tyckte också att denna chatt till viss del fungerade som ett slags kompensation för diverse VAB-dagar och oplogade landsvägar som hindrat mig från att hålla i några av dessa elevers lektioner.
Det blev en presentation och ett text-dokument som jag skapade själv i Google Dokument. Därtill laddade jag upp en pdf från datorn. Textdokumentet lät jag dela med en av mina kollegor. Presentationen la jag ut på nätet: Verktyget var begripligt för mig men min dator var tydligen tröttare än jag denna kväll. Dessutom missade jag ibland de blockerade pop-up-fönstrena och satt och undrade varför inget tycktes hända, vilket ju inte är Googles fel. Det var segt att jobba i detta verktyg, men visst finns stora fördelar med att alltid veta att den senaste versionen av något man jobbar med alltid går att nå från vilken internetansluten dator som helst och att man kan dela dokument med andra.
Barn- och Utbildningsförvaltningen i Eskilstuna har nu äntligen kommit så långt i arbetet med att tillgodose de kommunala skolornas önskemål (Läs: KRAV) på portal, att de anlitat konsulter för att ta reda på mer om behoven och förutsättningarna. Enligt skolans IT-pedagog, som jag i all hast snabbintervjuade i veckan om det här, så är det Microsofts SharePoint som diskuteras som ett möjligt alternativ. Har du kanske någon erfarenhet av denna lärplattform/portal-lösning? Det skulle vara intressant att höra kommentarer från någon skola som har haft det ett tag.
tisdag 2 februari 2010
Din skola har väl ett avtal med Urkund? Urkund hjälper dig som lärare att se hur mycket eleven sannolikt skrivit själv och vad som kommer från andra källor i ett digitalt arbete. Jag använder det ibland när jag efterfrågat elevernas egna åsikter eller kommentarer eller när de skall träna på att använda källor korrekt med referenser. Om man är med i Urkund får man en mailadress dit eleverna eller du själv mailar in elevernas alster och tillbaka får du en rapport som beskriver likheten med andra källor och vilka de är. Jag tror mig ha läst någonstans (och förutsätter dessutom) att denna kurs nyttjar tjänsten för de arbeten vi skickar in. Själv har jag inte kommit till avsnittet i kursen som behandlar källor. Där finns kanske detta med Urkund med. Det här var mest ett spontant tips-infall eftersom jag just satt och läste urkundsrapporter på några av mina elevers arbeten.
I det comeniusprojekt som min skola deltar i har vi sedan första planeringsmötet använt oss av en google-grupp för kommunikation. Det var min kollega som tog initiativet och jag tycker att det har varit väldigt bra sätt att nätverka. Alla medlemmar i gruppen verkar kunna använda det och vi sköter det mesta av planeringen av projektet där. Som jag skrivit i tidigare inlägg finns något som heter eTwinning, men efter trevande försök att förstå mig på det får jag inte bort min uppfattning om att eTwinning är rena fornfyndet. Så det lutar åt att vi startar en ny google-grupp så att vi får en fungerande plattform för både deltagande elever och lärare. Eller så kanske det blir facebook?
Nu är jag slutligen en av de alla andra facebookarna. Jag måste erkänna att jag varit lite avig. Jag har inget emot det egentligen, men hade velat kunna kolla lite på det först med hjälp av någon jag känner innan jag visste vad jag gav mig in på. Jag funderade också innan på det där med "vänner" och att man kanske blir tvungen att säga nej till några man faktiskt inte vill skall ha koll på en på det viset. Det kändes också lite kul att fråga gamla vänner i närmsta kretsen sen en så där 20 år tillbaka i tiden om de ville vara mina vänner... Kanske var det läge för mig. Telia, där jag i några år haft en egen hemsida, sa upp den tjänsten vid årsskiftet, och nu kanske facebook kan ersätta det jag hade där och om det vill sig lägga till några dimensioner som ju givetvis inte fanns där. Chattfunktion hade jag faktiskt inte på min gamla hemsida som nu är i graven. Och nu vet jag att en av mina kusiner också gillar Bodil Jönssons litteratur och funderingar kring vår existens.
Jag hade en VABdag hemma med 5-åringen nu i veckan. Han hade gett sig den på att han minsann också skulle skriva en berättelse på mammas dator precis som en av hans äldre systrar höll på med till och från, och eftersom hon ju var i skolan så fick han lite mer utrymme vilket skulle göra det hela möjligt. Jag föreslog då att han i stället kunde tala in sin berättelse (Audacity - jag sparar i mp3-format) men det kunde han inte alls tänka sig. Så han fick skriva. Han sa vad han ville ha fått skrivet, jag pekade på varje bokstav och tangent som behövde användas på tangentbordet och han fick nog ihop över tre meningar innan jag upprepade förslaget om att i stället TALA in berättelsen. Han nappade! Resultatet blev två delar av berättelsen som sammanlagt var 20 minuter och huvudpersonen var ju givetvis Blixten McQueen. En av filerna var under 10 MB, så den mailade vi iväg till kusinerna. Pojkens stolthet över sitt verk och glädjen över att få spela upp det för pappa när han sen kom hem gick inte att ta miste på. Audacity kom jag i kontakt med och fick lära mig via PIM http://pim.skolverket.se/Default.aspx?epslanguage=EN eftersom jag i jobbet behövde läsa in en del material för en elev som var synsvag. Programmet jag spelar in med heter alltså Audacity och är gratis: http://pim.skolverket.se/xp/information/om_pim/programvaror_i_pim/audacity/
Dagens studenter är simultanexperter och förväntar sig snabba svar online, vilket skolan så småningom nog måste försöka bemöta. Därför kan man ju undra om en ännu mer reglerad arbetstid för oss lärare kommer att vara det bästa för att förbättra undervisningen. Vilka resurser behövs då för att kunna förändra skolan så att den hänger med i utvecklingen och funkar bättre för eleverna?
Vi måste ha avtal, styrdokument, lokaler och scheman som underlättar för en förändrad undervisning, inte bara mer pengar.
Jag avundas inte politiker och de på skolverket som skall besluta om och försöka få ihop styrdokument som skall tala om hur skolan skall se ut. Styrdokument borde få hanteras som färskvara med ett förutbestämt "bäst-före"-datum. Det känns nästan som om de hinner härskna innan de slutligen blir våra verktyg efter att ha gått igenom alla turer mellan regeringarna och sedan alla remissinstanser. Skolan, liksom resten av världen är dynamisk. Det har den väl alltid varit, men man påstår att den är mer dynamisk nu än någonsin. Tycker du att skolans styrdokument är anpassade för dagens studenter och den utveckling inom samhället som internet och IKT ger? Hur skall vi i framtiden mäta, jämföra och referera till uppnådd kunskap hos eleverna och studenterna i de betyg vi sätter? Gör vi det på ett bra sätt idag?
Internet i går, idag och i framtiden har jag nu ängat mig åt, d v s förkovrat mig inom web 2.0 på KTH-kursen om informations- och kommunikationsteknik. Linux och den öppna källkoden som förmedlas med förtroende till de som är kompetenta att göra förbättringar, ser jag som ett tidigt och bra exempel på vad som menas med web 2.0. Att ge främmande människor förtroendet att ta del av ditt material på internet, och att själv ha obegränsad tillgång till det mesta, prövar ditt och andras förtroende. Att ha god internet-etik är väl numera en del av de demokratiska värderingarna som vi måste ta till oss.
Entreprenörer i alarmism
-
Det har kommit en ny bok om skärmtid, som jag har fått frågor om. Jag har
inte läst den, men det hindrar inte mig från att kommentera den. Precis som
att j...
7 månader sedan
Jag är en rörlig naturvetare med sinne för sant och sunt. Denna blogg borde kunna intressera en och annan som sysslar med pedagogik och undervisning och som vill kunna nyttja den nya tekniken för att förmedla sina tjänster.
